Why I am organizing TO OSLO, WITH LOVE

Some friends have told me that they've seen all my Oslo-related statuses on Facebook, but not quite grasped what it is that I am doing, and why. Here's a little explanation. Hope it will clarify.

First of all, I haven't really gone for anything full-on in quite this way for a very, very long time. I've worked with and committed myself to things that I care about for as long as I can remember, but this one has taken it to a whole new level!

Breivik's terrorist acts were an attack against everything I believe in. The massacre took so many innocent lives and was an attack aimed at the heart of the democratic institutions and foundations. Shock, fear, anxiety, sadness, anger and restlessness were some of the feelings that flowed through me right after I read about the attacks on the Internet, on July 22nd.

I spent quite some time talking to loved ones and dedicated people who I trust on these issues. On the morning of July 27th, I read an article by Anne Holt (author and former norwegian minister of justice), in which she wrote:

"If we are to honor the too many killed after our country's major disaster, and if we are to celebrate the decency that we as a people have shown during this evil week, we must be willing to go into the most difficult questions: What could we have done differently? And what do we do now?"

This became my "moment of obligation" - the moment when I knew I had to act.

Why I felt so strongly then and still do today is largely because I spent two of my best year ever at the Red Cross Nordic United World College in Norway (north of Bergen). I got friends there for life, from all over the world. We lived so close to each other during the most defining two years of our lives. We kind of lived and breathed (and sometimes sighed over) the quote by Nobel Peace Prize winner Lester B. Pearson: "how can we have peace if we do not understand each other, and how can we do that if we do not get to know each other?" These words are also key to the UWC movement. In that environment, I formed my worldview and the sense of social justice that I have carried with me throughout my life ever since.

I've talked to many friends, organizations and groups throughout the Nordic countries who are involved in the struggles to strengthen all the values ​​that the terrorist attacks wanted to destroy. It is encouraging to see all the commitment and good initiatives. At the same time, I believe at bottom of my heart, that we now, perhaps more than ever, MUST push the limits of our imagination of what we think is possible to do to combat racism, hatred, extremism in its various forms and tackle the root causes that create inequality, exclusion, alienation and contempt in our societies.

My answer to how and where we start is certainly shaped by my own unquenchable faith in dialogue and people's power to create change when we meet, discuss, exchange experiences and act together. In too many cases I have attended summits and "dialogues" in which experts address an audience, and then it ends. But what happened to seizing the power, commitment and energy of a large group of people's collective knowledge, experience and efforts?

The response that evolved quickly was "TO OSLO, WITH LOVE" where we want to gather up to a hundred people from the Nordic countries in Oslo for three days, on November 4-6th, 2011. We will put an extreme focus on intimate dialogue, based on people's passion and with a view to creating clear paths to concrete action. Through an in-depth Open Space process, we create an open and equal dialogue. We exchange ideas between countries, sectors and backgrounds and allow time for setting up action plans together. We pose the questions to each other and we come up with the answers together. We come together - TO OSLO, WITH LOVE.

There are many organizations and actors who have joined together in this. Many have spread the word and individuals have contributed generously from their own pockets for the realization of the dialogue. The support inspires me every day. I'm also learning a lot every day - about the power of conviction, the importance of a (very) personal commitment, the importance of support from loved ones, the power of opening up to others' involvement, to share their passion, the powerful impact of going all in pouring heart and soul into an idea, and importantly, that it is not always (actually, very seldomly) the most prominent official representatives that are the most valuable change agents in a process. For those of you who have read this far - thanks for your time and your commitment!

If you want to help us out in a much needed way in the run-up to the 4th of November, please help us by asking five friends, colleagues or family members to make a small contribution to the project to help cover our costs, and enabling a couple of groups of young people who can't cover their expenses to be able to come to Oslo. The link is here: http://www.fundedbyme.com/projects/2011/09/to-oslo-with-love/.

Feel free to email me directly also at tooslowithlove@gmail.com if you have thoughts or ideas that you want to share.

Tusen takk!


/Ola Nilsson
Founder
TO OSLO, WITH LOVE

>> like on facebook
>> follow on twitter
>> support at fundedbyme

Därför arrangerar jag TO OSLO, WITH LOVE

Några vänner har sagt till mig att de sett alla mina Oslo-relaterade statusar på facebook, men inte helt greppat vad det är jag pysslar med och varför. Här kommer en liten förklaring. Hoppas det blir tydligare då.

Först av allt. Jag har inte satsat såhär helhjärtat på någonting på väldigt, väldigt länge. Jag har jobbat med och engagerat mig i saker som jag gillar så länge jag kan minnas, men detta har liksom blivit på en helt annan nivå!

Breiviks terrorhandlingar var en attack mot allt jag tror på. Massakern tog så många oskyldiga liv och var ett attentat riktat mot demokratins kärna. Chock, rädsla, oro, sorg, ilska och rastlöshet var några av känslorna som svallade genom mig direkt efter att jag läste om attentaten på internet, den 22e juli.

Jag pratade med nära och kära och engagerade personer som jag har stort förtroende för i frågorna. På morgonen den 27e juli läste jag Anne Holts artikel i DN kulturdebatt där hon skrev:

“Ska vi hedra de alltför många döda efter vårt lands stora katastrof, ska vi hylla den anständighet vi som folk har visat denna onda vecka, måste vi vara villiga att gå in i de allra svåraste frågorna: Vad kunde vi ha gjort annorlunda? Och vad gör vi nu? ”

Detta blev min "moment of obligation" - stunden då jag visste att jag måste agera.

Varför jag kände så starkt då och fortfarande gör det idag beror till allra största del på att jag spenderade två av mina bästa år någonsin på Red Cross Nordic United World College i Norge (norr om Bergen). Där fick jag vänner för livet, från hela världen. Vi levde så nära inpå varandra under de kanske mest präglande två åren i våra liv. Vi andades liksom (och suckade ibland över) frågorna: "hur kan vi få fred om vi inte förstår varandra? Och hur kan vi göra det om vi inte lär känna varandra?" Det är Nobels fredspristagare Lester B. Pearsons ord som också är ledord för UWC-rörelsen. I den miljön bildade jag mig min världsbild och mitt samhällsengagemang.

Jag har pratat med väldigt många vänner, organisationer och grupper runtom i Norden som är med och kämpar för att stärka alla de värderingar som terrordåden attackerade. Det är hoppingivande att se engagemanget. Samtidigt tror jag i själ och hjärta att vi mer än någonsin förr MÅSTE tänja på gränserna för vad vi tror är möjligt att göra för att bekämpa rasismen, hatet, extremismen i dess olika former och ta tag i de grundorsaker som skapar klyftor, exkludering, utanförskap och förakt i våra samhällen.

Mitt svar på Hur och Var vi börjar är såklart format av min egna osläckbar tro på dialog och folks kraft att skapa förändring när vi samlas, samtalar, utbyter erfarenheter och agerar ihop. I allt för många fall har jag upplevt att det anordnas toppmöten och "dialoger" där experter talar till åhörare, men vad händer då med att ta tillvara kraften, engagemanget och energin i många människors gemensamma kunskaper, erfarenheter och ansträngningar?

Svaret blev TO OSLO, WITH LOVE där vi vill samla upp till hundra personer från de nordiska länderna i Oslo under tre dagar, den 4-6 november. Där sätts ett extremt fokus på intim dialog utifrån folks passion och med syftet att skapa tydliga vägar till konkret handling. Genom en djupgående Open Space-process skapar vi en öppen och jämlik dialog. Vi utbyter idéer mellan olika länder, sektorer och bakgrunder och ger tid åt att sätta upp handlingsplaner tillsammans. Vi formulerar frågorna till varandra och kommer fram till svaren ihop. Vi kommer samman - TO OSLO, WITH LOVE.

Det är många organisationer och aktörer som har engagerat sig tillsammans i detta. Många har spridit budskapet och individer har bidragit generöst från egen ficka för att förverkliga dialogen. Stödet ger mig inspiration dagligen. Jag lär mig också så otroligt mycket varje dag - om kraften i övertygelser, vikten av ett (väldigt) personligt engagemang, betydelsen av stöd från nära och kära, kraften i att öppna upp för andras engagemang, att dela med sig av sin passion, den starka effekten av att gå in med hela sitt hjärta som insats och inte minst att det inte alltid är de mest uppenbara officiella företrädarna som blir de mest värdefulla förändringsagenterna i processen. För dig som läst ända hit - tack för din tid och ditt engagemang!

Om du vill hjälpa oss i slutspurten, fram till den 4e november så får du gärna be fem vänner, kollegor eller familjemedlemmar att skänka en slant till projektet för att få ihop till att täcka våra kostnader. Länken har du här: http://www.fundedbyme.com/projects/2011/09/to-oslo-with-love/ .

Du får gärna maila mig direkt också på tooslowithlove@gmail.com om du har tankar eller idéer som du vill dela med dig av.

Tusen takk!


/Ola Nilsson
Initiativtagare
TO OSLO, WITH LOVE

>> gilla på facebook
>> följ på twitter
>> stöd på fundedbyme

TO OSLO, WITH LOVE - one month to go!

We are now only four weeks away from the Nordic dialog, convening some hundred representatives from across the Nordic region, different sectors and walks of life. Registration is open until the 20th of October. Show your support - spread the word and share our channels:

TO OSLO, WITH LOVE - website
like us on Facebook
watch us on YouTube
follow us on twitter
contact us on gmail

TO OSLO, WITH LOVE - crowdfunding campaign

Wow! The work is progressing fantastically and we are building the momentum we need to make it a success. One step in the process is also the crowdfunding campaign we have started on FundedByMe. A couple of days into this campaign we have raised 10% of our final goal, and we are certainly only getting started. You can be a part of the event, even if you can't make it to Oslo in november. Show your support today and tell all your friends on facebook, twitter or gmail.



Tusen takk!


/Ola Nilsson

TO OSLO, WITH LOVE - Nordisk dialog efter Utøya

“Om en man kan visa så mycket hat, tänk hur mycket kärlek vi alla kan visa tillsammans. Våld föder våld, hat föder hat, det är inte en bra lösning. Vi ska fortsätta vår kamp för vad vi tror på och förbli starka i uppfattningen om att vi gör det för att minnas de vi miste.” (Stine Renate Håheims, AUF, i intervju till CNN.)

"Ska vi hedra de alltför många döda efter vårt lands stora katastrof, ska vi hylla den anständighet vi som folk har visat denna onda vecka, måste vi vara villiga att gå in i de allra svåraste frågorna: Vad kunde vi ha gjort annorlunda? Och vad gör vi nu? " (Anne Holt på DN Kulturdebatt 27/7)

Svåra frågor kräver svar
Vi är väldigt många som bär på de svåra frågorna som ett eko inom oss just nu. Kanske mer än någonsin behöver vi skapa utrymme för att besvara de frågorna tillsammans. Det hat och förakt som utmynnade i terror och massaker kan bara bemötas med en oövervinnelig kraftsamling för det positiva i vårt samhälle - demokrati, tolerans, humanitet och respekt för de mänskliga rättigheterna.

Många personer och organisationer runtom i Norden är redan i full färd med initiativ för att bemöta rasistiska och antidemokratiska krafter och sprida värderingar kring tolerans, mångfald, demokrati, antirasism, öppenhet, humanitet och respekt för de mänskliga rättigheterna. Det är vår fulla övertygelse att vi kan växa, koppla ihop, sprida och skala upp dessa initiativ genom dialog och samverkan över gränserna.

Nordisk dialog
Därför arrangerar vi en Nordisk dialog för att tillsammans diskutera och komma fram till svar och lösningar utifrån några övergripande frågeställningar: Vad gör vi nu? Hur formar vi i Norden våra samhällen för att säkra den demokrati som terrordåden i Norge ville skaka i grunden? Hur ska vi, i våra olika sammanhang och med gemensam kraft, göra för att alla unga som växer upp i Norden ska kunna känna trygghet och kraft att tro på och engagera sig för demokrati, mångfald och respekt? Hur förebygger vi utanförskap och exkludering, och hur gör vi för att de krafter som lockar till rasistiska och antidemokratiska rörelser blir irrelevanta?

Den 4-6 november - drygt tre månader efter de fruktansvärda terrordåden i Norge - samlar vi i Oslo runt 200 personer från hela Norden, med en bred representation från olika sektorer - unga ledare från civilsamhället, folkvalda politiker, representanter från skolan, myndigheter, företag, kommuner och andra engagerade - för att, trots den färska chocken, sorgen och förskräckelsen, börja bemöta och tillsammans skapa konkreta vägar framåt efter händelserna. Vi vill kanalisera den frustration och det engagemang som väldigt många känner just nu, till att bli oslagbart konstruktivt genom dialog och samverkan.

När vi samlar hundratals personer från flera nordiska länder under tre dagar i en handlingsorienterad dialog och verkstad så kommer vi att gå därifrån med nya allianser, konkreta samarbeten, gemensamma projekt, färdiga ansökningar, finansieringslösningar och många fler resultat som vi inte kan föreställa oss idag.

Öppet för olikhet
Formatet för dialogen kommer att vara ett Open Space som bygger på att deltagarna bär med sig expertisen och engagemanget och formulerar frågeställningarna på plats. Formatet skapar ett jämlikt deltagande där alla har samma möjlighet att höras och styra diskussionerna, oavsett (makt)position och förkunskaper. Metoden handlar om att skapa öppna och kreativa dialoger. De samverkande partners som är med och möjliggör mötet behöver därför inte heller stå bakom innehållet i varje gruppdiskussion utan står för inbjudan och formerna för samtalet.

Vi ställer frågorna till varandra och kommer fram till svaren ihop. Vi kommer samman - "To Oslo, With Love".

Praktiskt
Vad? “To Oslo, with Love” - en Nordisk Open Space-dialog för att gå framåt efter terrordåden den 22. juli.

Var? Oslo med omnejd (specifik lokal meddelas andra veckan i september)

När? 4-6 november (fre-sön) Starttid fredag kl 12. Sluttid söndag kl 16.

Vilka? Partners som vill engagera sig i att möjliggöra arrangemanget välkomnas. För närvarande är följande organisationer och föreningar inblandade på olika sätt: Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa, Sektor3 - tankesmedjan för det civila samhället, Röda Korsets Ungdomsförbund, Red Cross Nordic United World College, LNU - Landsrådet for Norges barne- og ungdomsorganisasjoner, The KaosPilots och Föreningen Nordens Ungdomsförbund.

Intresseanmälan: Skicka en intresseanmälan via mail till ola@quelledifference.org med Ämne: “Intresseanmälan Oslo.” Ange ditt namn, land där du bor, eventuell organisation eller engagemang så hör vi av oss till dig med en formell inbjudan och länk till anmälningsformulär.

Tusen takk!

"Vad gör vi nu?" - en nordisk sammankomst för dialog och handling efter terrordåden

"Ska vi hedra de alltför många döda efter vårt lands stora katastrof, ska vi hylla den anständighet vi som folk har visat denna onda vecka, måste vi vara villiga att gå in i de allra svåraste frågorna: Vad kunde vi ha gjort annorlunda? Och vad gör vi nu? " /Anne Holt på DN Kulturdebatt 27/7

Till alla berörda,

Vi är väldigt många som bär på de svåra frågorna som ett eko inom oss just nu. Kanske mer än någonsin behöver vi skapa utrymme för att besvara de frågorna tillsammans. Därför vill vi arrangera ett Nordiskt Open Space för att diskutera frågeställningarna "Vad kunde vi ha gjort annorlunda? Och vad gör vi nu?" Det hat och förakt som utmynnade i terror och massaker kan bara bemötas med en oövervinnelig kraftsamling för det positiva i vårt samhälle - demokrati, tolerans, humanitet och respekt för de mänskliga rättigheterna.

I oktober månad - tre månader efter de fruktansvärda terrordåden i Norge - vill vi samla mellan 200-500 personer från hela Norden, med en bred representation från olika sektorer - från civilsamhället, partipolitiken, skolan, kommuner och allmänt intresserade och engagerade personer - för att, trots den färska chocken, sorgen och förskräckelsen, börja bemöta och tillsammans skapa konkreta vägar framåt efter händelserna. Vi vill kanalisera den frustration och det engagemang som väldigt många känner just nu, till att bli oslagbart konstruktivt genom dialog och samverkan.

Många är redan i full färd med jättebra initiativ för att bemöta främlingsfientliga krafter och sprida värderingar kring tolerans, mångfald, demokrati, antirasism, öppenhet, humanitet och respekt för de mänskliga rättigheterna. Det är vår fulla övertygelse att vi kan växa, koppla ihop, sprida och skala upp dessa initiativ till sällan skådade proportioner genom dialog och samverkan över fler organisationsgränser, landsgränser och sektorer.

När vi samlar hundratals personer från flera nordiska länder i en tredagars dialog och handlingsverkstad så kommer vi att gå därifrån med nya allianser, konkreta samarbeten, nya projekt, faktiska ansökningar, finansieringslösningar och många fler resultat som vi inte kan föreställa oss idag.

Vilka personer känner du som skulle vara viktiga att ha med i denna sammankomsten? Varje person som anmäler sig får rekommendera ytterligare 3 personer som de vill bjuda in till dialogen - de får i sin tur utse ytterligare 3, osv, tills vi (troligen väldigt snabbt) fyller de 200 platserna och utökar till 500.

Gör såhär: Fyll i anmälan här: http://bit.ly/o6mI6R . Kopiera denna informationen eller skriv ett eget mail till de tre personer du vill bjuda och be dem att göra detsamma.

Preliminärt planerar vi att sammankomsten ska äga rum i Göteborg, på grund av närheten till Oslo, Köpenhamn och Stockholm (och generellt bra transporter från olika delar av norden). Preliminärt datum är 21-23 oktober - tre månader efter de fruktansvärda terrordåden och med tillräcklig tid för att folk ska få in datumet i sin övriga planering och att all logistik ska hinna ordnas. Mer information kommer så snart vi bekräftat plats, lokaler och exakta datum.

Med varma hälsningar,

Ola Nilsson

(Anne Holt, författare, jurist, politiker och före detta justitieminister i Norge, skrev på DN Kulturdebatt "En gång var han en annan" (27/7))

Rättviseförmedlingen crowdfunding

På en månad vill vi samla ihop 25 134 kr - en summa som motsvarar en krona per Rättviseförmedlare. Vi tror stenhårt på att vi kan göra det tillsammans! Under vårt första år har vi lyckats göra enormt mycket skillnad bara genom att finnas och att pumpa ut flera hundratals listor med tusentals tips på alternativ som skulle kunna bryta normer i olika sammanhang. Vi vill fortsätta att göra skillnad och behöver din hjälp

Another world is happening (at the HUB Brussels)

The words that greet visitors to the HUB Brussels don't hold back with the expectations. I was inspired to visit the HUB here in Brussels (as I wrote in the previous post), and decided to go to the March "Open Work Day" to get some nice community lunch, meet some of the entrepreneursthere, have a chat with people and get a sense of the place.

Just entering this social entrepreneur space sent all good vibes right from the beginning. I got there right at the end of lunch, so I sort of missed everyone else's introductions, which was a big bummer, but I'll have to make up for it by coming back again and again (and again, hehe!). I met some great people, just chatted with a few of the ones sitting around the table. One guy wh

o spoke some swedish due to his deep fascination and enfatuation with the language (which apparently is the sexiest one in the world...), and a couple of Basque girls who were working at the HUB as an exchange that their government has arranged for students to be able to do to the different HUB spaces around the world - what a great idea!

I also sat down and did a mini interview with Lorna, who is the manager of the hosts there, and has a really interesting story and great energy herself, and also with Leander

who is one of the members, who is deeply involved in creating the "HUB Marketplace" which is a complementary currency project. It was really interesting to get to know more about the HUB and some of the projects there. I have written an entry from my visit which will be published on the blog of the Swedish "Mötesplats för social innovation och Samhällsentreprenörskap" ("Meeting place for social innovation and societal entrepreneurship"), which I will link directly to once it's published.

My visit to the HUB Brussels certainly tickled my fancy, and I will definitely be going back and getting involved. It's just a really great space with some lovely people and a wonderful sense of community. Right down my alley!

So, à tout à l'heure HUB-ers!

/Ola Nilsson

Inspiration from the HUB Brussels

Today I came across a video interview with the founder of the HUB Brussels, Simone Poutnik. I came across it after visiting some other inspiring sites on The Art of Hosting and Natural Innovation. She talks about her process of founding the HUB, how it came about, how she did it, the key success factors and some inspirational stories from the process.

Talking to Hub Founders: Interview with Simone Poutnik from Hub Lausanne Initiative on Vimeo.

It was really inspiring for me to watch it, both because it gave me a bit of a humbling perspective on the time that it can actually take from idea to launched "product", and also because I really related to the situation she was in when she got the idea to start up - she was working from home and it was a bit lonely - I know the feeling! ;-)

So now I'm going to get in touch with Simone to set up a meeting to go visit the HUB, yay!

/Ola Nilsson

Lack of government in EU-capital celebrated

On February 17th 2011, Belgium matched the record for a country without government, previously held by Iraq, which was hence surpassed the day after. The process of deciding on who will govern the country, and indeed what country to govern, is still ongoing and the new informateur, Finance minister Didier Reynders, has his next deadline with the King already on March 1st to try and report some progress.

The record breaking accomplishment of not being able to form a democratic government was "celebrated" by some Belgians in the countrys capital Brussels. The most vocal and visible action on the day was a group of 249 students in the university town of Ghent who stripped down to their underwear to show our "common naked humanity" in protest against the efforts by some groups to separate the northern Flemish part and the southern Walloon part of the country. The picture above was taken by me outside the Palais de Justice during the preparations for the Brussels-version of the manifestations.

The movement to support the cohesion of the country and a resolution regarding government formation uses the slogan "Not in our name" and uses the Belgian flag as a symbol of national cohesion.

Though it is deeply tragic and problematic for the country not having resolved their government formation, it is interesting to observe the dynamics that are created when nationalist forces are pitted against forces that argue for cooperation and cohesion. On the one hand the situation surely provokes many to feel apathetic to the role of government and politics whatsoever, but on the other, this drawn out process of political insecurity surely has sparked some measure of interest in politics as well.

It remains to be seen what government Belgium will have. One thing is certain, it will need to deal with the consequences of taking power in the wake of such a shameful record, and it will need to raise a whole lot of trust with the entire belgian people regarding the democratic process and electoral politics in general.

/Ola Nilsson